onsdag 25 november 2015

Gymkort- no more

Så tog jag idag steget och sa upp gymkortet. Det sved men jag har inte varit på gymmet sedan i maj, så det är inte så mycket att bråka om. När jag ändå var igång så sa jag upp Storytel. Spotify däremot behåller jag, klarar mig inte utan min musik!

Förutom det så har de ekonomiska förutsättningarna ändrats något. Min sambo har nu 2/3 av sin lön. Trots det så sparar vi 10 000kr/månad. Det är fördelen med att inte var belånade upp till öronen, att tillfälliga tapp i inkomst inte får någon annan effekt än att man sparar mindre.

Den här tiden på året är ganska seg för oss som letar hus, få objekt kommer ut. Igår var vi på husvisning men det var allt för många skavanker. Bland annat hade de försökt maskera svartmögel genom att måla över mögelfläcken. Det gick också att se på tapeten i ett rum att det varit rejält fuktigt under.

Ja det var bara en kort uppdatering från mig!

onsdag 28 oktober 2015

Husköp, omprioritering

Jag och min sambo har länge haft mål att köpa hus på en specifik plats men på grund av att det är ett begränsat område så kommer det ut endast 2-3 hus per år där. Vi har också konkurens av "Stockholmare" som gärna köper semesterboende och är beredda att betala mycket även för det enkla. I nuläget bor vi i lägenhet och det har vi aldrig trivts med, vi känner att vi lever på vänt, vi vet att det bara är temporärt. Vi har faktiskt börjat tänka om och börjat se på hus i närheten av staden där vi bor. Att köpa centralt är inte ett alternativ, priserna för en vanlig familjevilla börjar närma sig tre miljoner. Om man tittar i grannkommunen sjunker priserna men en mäklare jag pratade med sa att det är fler spekulanter som tänker som vi, så priserna har stigit även där. Det var intressant, kanske har priserna i vår stad börjat nå toppen? Jag och min sambo har vidgad sökområdet till 5 mils radie, blir det längre ut på landet kommer vi för långt ifrån släkt och vänner. Vi har inte släppt vår dröm om hus på ön helt, men ett hus där kommer kosta minst 1,5 miljoner. Om man väger det mot att vi med lite tur, kan hitta ett hus utan renoveringsbehov för 700 000 på landet, så ger det lite perspektiv.

I övrigt så känns bomarknaden hysterisk. Äntligen har det börjats tala öppet om det i medierna men det hjälper inte så länge inte makthavarna gör något. Det kommer komma en sättning i priserna, men det är ingen som kan veta när. Det är synd bara att marknaden få skena, så att det i slutändan inte finns en chans för drabbade att betala sina skulder. Här om dagen lyssnade jag på Kaliber, där de pratade om ränteavdraget. De menade att när de gjordes ändringar i ränteavdragen på 90-talet så bidrog det till fastighetskraschen den gången. Det tycker jag var ett missvisande påstående, räntorna steg extremt på kort tid (upp till 15%?). Idag när räntorna är så låga så hade det varit läge att fasa ut avdraget. Politiskt är ränteavdraget en het potatis men istället för att förlora värdefull tid på amorteringskrav så borde de göra något åt ränteavdraget snarast, för det strider inte mot grundlagen och kan genomföras omgående.


Det var allt för denna gång!

fredag 23 oktober 2015

Resultat sparande, ett år med blogg.

Vår målsättning var att från oktober 2014 till oktober 2015 ha sparat 235 000kr. Av olika anledningar fick sparandet stå tillbaka under våren, vi får nöja oss med att ha sparat 161 500. Har en buffert på ca 15 000 på mitt lönekonto som inte räknas med. Nedan står resultatet redovisat månad för månad. Sedan bloggstart har jag höjt min nettolön med 2500. Vi har sänkt vår boendekostnad med 3200. Nu ska vi fundera på vad vi ska sätta för sparmål  inför 2016!


Slutet av oktober:
Norskt sparkonto:7000kr
Svenskt sparkonto:390 500kr
Totalt: 397 500kr

Slutet av november:
Norskt sparkonto: 19 000
Svenskt sparkonto: 400500
Totalt: 419 500

Slutet av december
Norskt sparkonto: 26 000
Svenskt sparkonto: 405 500
Totalt: 431 500

Slutet av januari
Norskt sparkonto: 33 000
Svenskt sparkonto: 407 500
Totalt: 440 500

Slutet av februari
Norskt sparkonto: 40 000
Svenskt sparkonto: 410 500
Totalt: 450 500

Slutet av augusti
Norskt sparkonto:63 000
Svenskt sparkonto: 468 000

Slutet av september 2015
Norsk sparkonto: 73 000
Svenskt sparkonto: 468 000
Totalt: 541 000

Slutet av oktober 2015
Norskt sparkonto 83 000
Svenskt sparkonto: 476 000
Totalt: 559 000

Sedan sparstart oktober 2014 fram till dags dato ( 22 oktober  2015): 161 500 kr sparat.

söndag 20 september 2015

Jag vill ha mina skattepengar nu!

Usch vad länge jag har väntat på mina pengar. I Norge börjar de med skatteåterbäringen i juni och den betalas ut senast i oktober. Jag misstänker skarpt att jag kommer vara sist ut att få mina pengar. Varför? För att det är så himla tråkigt att vänta. På senare tid har vi kommit igång igen med sparandet (efter vårens ekonomiska haveri) men vi kommer inte nå vårt sparmål till oktober. Målet var att spara 235 000kr från oktober 2014 till oktober 2015. Dags dato har vi sparat 143 500kr.  Det hade varit roligt om skattepengarna kommer och snyggade till siffrorna åtminstone lite grand. Skattestaten har också gjort en sista minuten ändring i beloppet jag ska få tillbaka, det blir lite mindre pengar än det var sagt från början. Usch, jag måste sluta ta ut glädjebesked i förskott.
Norska kronan är just nu svag mot Sek, den ligger till och med på minus ibland. Under den tid jag varit i Norge har den som högt legat på ca 10% och det var lite roligare tider, men det spelar ju ingen roll förrän jag för över pengar till Sverige.

I övrigt så börjar Sparan i mig vakna till. Under jobbveckorna i Norge äter jag så billigt det bara går, kör ett varannan dag schema:

Dag 1: Gröt alla målen. Givetvis varierar jag med olika frukter i

Dag 2: Gröt till frukost. Till lunch köper jag en lunchportion (personalrabatt på 20%) som kostar 56kr. Portionen är så stor att den räcker både till lunch och middag.

Väl i Sverige äter jag en mer varierad kost. Vi har blivit duktiga med storkoken igen och det är så skönt. Varken jag eller min sambo är särskilt intresserade av matlagning och då är det så h smidigt att bara kunna plocka fram en låda ur frysen.
En sak som jag tänkt ta tag i är att börja cykla till jobbet igen. Förra året var jag duktigare på det, men jag har bara inte kommit igång. Som det är nu så kostar det 46kr/dag för mig att åka buss till jobbet. Förutom att det är dyrt så märkts det också på vikten at jag inte rör mig. Har ett stillasittande jobb så jag borde verkligen ta tag i cyklingen.

Det var allt för denna gång!




fredag 12 juni 2015

Endast 10 000 sparat sedan februari

Det är fortfarande mycket att göra så här kommer bara en kort uppdatering.

Har nu kontrollerat saldon och konsekvensen av vårens ekonomiska haveri är att vi endast har sparat 10 000kr  sedan februari.

Totalt sparande 12.06.2015

460 847kr

I slutet av denna månaden kommer förhoppningsvis skattepengarna i Norge (ca 26 000). Det är också en skattefri sommarmånad på gång (ca 10 000), så sparsiffrorna kommer se lite bättre ut.

Det var allt för denna gång!

söndag 17 maj 2015

Snart tillbaka på den ekonomiska banan



Det har varit rörigt med det mesta under våren. Det började med en dunderförkylning som höll i sig i 6 veckor. Det har även varit mycket annan dramatik men jag får redogöra för det mer utförligt i kommande blogginlägg men här är en sammanfattning:

1) Vi blev erbjudna att köpa vårt drömhus och blev fantastiskt glada, dessvärre ångrade säljaren sig. Besvikelsen var stor och jag tappade fokus och återföll i gamla konsumtions mönster.

2) Det blev en oförutsedd utgift på 25 000! Hemskt! Å andra sidan får jag 27 000 tillbaka på skatten (hade räknat med 10 000) så det blev lite plåster på såren.

3) Vi har äntligen bytt till oss en billigare lägenhet i Sverige. Hyreskostnaden är sänkt med 2800kr och tillsammans med hyressänkningen i januari (lägenhet Norge) på 400kr, så har vi totalt sänkt våra boendekostnader med 3200!!

4) Jag har löneförhandlat och fick upp min årslön med 30 000kr. Det var ju fantastiskt men jag har ändå funderat på om jag går ekonomiskt plus på att jobba i Norge. Nu har det många andra vinningar som mycket ledig tid samt bra karriärmöjligheter, men det jag gått ekonomiskt plus på är mest att jag ätit nudlar i Norge.

5) Nytt jobb på gång. Det är knappt jag vågar skriva något om det, men förhoppningsvis skriver jag på kontrakt imorgon! Av en händelse fick jag reda på att det fanns en ledig tjänst på ett företag i samma stad som jag arbetar, det är en arbetsplats som ger goda utveklingsmöjligheter med hög kompetens. Det är ändå ett jobbigt beslut. Har fäst mig vid många av mina kollegor och gruvar mig för att berätta för dem. Min chef vet redan om det och han var inte imponerad för att:

  • Jag går över till en konkurrent. Det är tråkigt men jag känner att jag inte kommer så mycket längre med de arbetsuppgifter jag har nu, det har blivit ett bekvämt rutinmässigt jobb. Jag blev lovad mycket vid anställningen som inte uppfyllts, trots att det gått ett år sedan jag började. Det är aldrig roligt att säga upp sig, i synnerhet inte när motiveringen är att det andra företaget är mer framgångsrikt (och ger bättre lön). Min chef hanterade det inte särskilt snyggt utan menade att jag egentligen hade för hög lön med hänsyn till arbetslivserfarenhet och kompetens, hen betedde sig mycket förolämpad.

  • Jag använder min nya löneförhöljning som språngbräda hos nya arbetsgivaren ,och för att "vinna över mig" så kommer de att stå för en del av mina resekostnader till Sverige. Det är stor efterfrågan på arbetskraft i Norge, det underlättar förhandlingar en hel del.


6)Flytt, förkylning och annan stress ledde dock till tröstande i form av shopping, restaurangbesök och mycket annat slöseri. Vi har också flyttat runt pengar på bankkonto och jag har faktiskt inte koll på hur mycket som finns på de olika kontona.  Jag känner att så fort saker har ordnat till sig så får jag göra en "ekonomisk omstart", ta nya tag med budget. Även om vi inte når årets sparmål så hoppas jag att vi åtminstone inte ligger back.

I övrigt så ursäktar jag slarvigt skrivet inlägg. Har inte så gott med tid men så har det också blivit fel på mitt tangentbord så jag kan inte "högerklicka", det blir lite omständigt att skriva då.


lördag 21 februari 2015

90 - talskrisen, min historia

Min historia
Bloggaren Optimerar livet har skrivit ett inlägg där hon frågar om det är någon som upplevt 90-tals krisen och om det påverkar personen i sitt ekonomiska tänk.

Jag är så glad att frågan ställs, för ja! Jag var med, men var är alla andra? Min familj förlorade allt i 90-tals krisen och det måste varit fler familjer som drabbades på liknande sätt men det är helt tyst. Att bankerna och finansinstitut gick på knäna, och att kronan flöt är allmänt känt, men de personliga tragedierna nämns inte i media. För ett par år sedan lyssnade jag på en dokumentär av P3 men även där snuddade det bara vid det personliga, det handlade mest om orsakerna till krisen och de generella konsekvenserna.  Har bara en kompis som nämnt det, deras familj förlorade stora pengar på en husaffär men de klarade ändå ut det på något sätt. Jag är inte ute efter att plocka fram chipskålen och frossa i tragiska historier, men har en varit med om ett trauma underlättar det att höra från andra som var med.

Här är min historia och jag tar det helt från början. Faktauppgifter kring just krisen hämtar jag från minnet och reserverar mig för att vissa skeenden och faktorer kanske inte är helt korrekta (rätta gärna i en kommentar i så fall).

Mina föräldrar träffade på 70-talet, politiskt var de väldigt röda och träffades i musiksamanhang. De var proggare och bodde i kollektiv, det var tänkt att hushållet skulle vara självförsörjande och alla skulle dela lika och undvika pengar så mycket som möjligt. De var unga men det tog inte lång tid innan den romantiska kollektivdrömmen svalnade.
Med tiden kom de längre ifrån vänsterkanten men det antimatrialistiska tänket fanns kvar. Jag finner det relevant, för att klargöra, att den ekonomiska kris som drabbade vår familj inte berodde på överkonsumtion.

Mamma och pappa hade en stor dröm och det var att bilda familj, och att ha ett eget hem till den. De köpte ett hus (ca 200 000kr) i en liten by på landet.Vi odlade mycket och det som köptes i matväg var sånt som inte gick att producera själva. Vi hade hästar men förutom det fanns inga större utgifter för fritidsaktiviteter. Vi turistade en del i Sverige men det var för att pappa tog med familjen i samband med jobbet. Vi var inte fattiga, det var bara så vår livsstil såg ut

Pappa startade eget företag inom byggbranschen där mamma jobbade på kontoret. Kunderna var främst privatpersoner. Affärerna gick mycket bra under hela 80-talet. Pappa anställde fler och fler, själv var han arbetsnarkoman men trots det fick de tacka nej till jobb. Jag kommer ihåg att vi fick dra ut telefonjacket och låsa ytterdörren för att folk sökte pappa hemma när de inte fick kontakt med honom på jobbet.
Folk renoverade och byggde ut, allt för lånade pengar. Ändringar i regelverk gjorde det möjligt att låna upp på huslån och uppmuntrade till fastighetsspekulation. Det var inte bara i fastigheter det spekulerades i, utan även i valuta. På den tiden hade vi ett annat system så en dag i början av 90-talet så steg räntan till 500%. Det fick såklart konsekvenser. Jag och pappa har pratat om det och jag ryser ända in i märgen av hans beskrivning av den räntehöjningen:
"Telefonerna tystnade över en natt"

För så var det, över en natt slutade anbuden att komma till pappa. Inom en kort tid gick firman i konkurs och därmed blev båda mina föräldrar arbetslösa. Jag kan inte detta exakt men jag tror att det var så att pappa var juridiskt ansvarig för företagets skulder, men det slutade med att kronofogden mätte ut vårt hus. Hästarna hade vi varken råd med eller någonstans att ha så de blev vi tvungna att sälja. För oss barn var det hela ofattbart, jag var 10 år då. Barndomshem plus älskade häst ryktes bort.

Mamma tog jobb som städerska i en närliggande stad och hela familjen fick flytta in i en 2-rums lägenhet. Vi hade verkligen inga pengar! Många tror att riktig fattigdom inte finns i moderntid i Sverige, men det gjorde den och gör. Maten bestod av pasta eller konserver, typ bruna bönor. Kläder fick vi ärva från andra barn. Jag behövde vinterkängor och då följde skolsyster med mig till skoaffären så att jag kunde köpa ett par genom ett bidrag från majblomman.

Mamma och pappa separerade men kunde inte flytta isär, de hade ju inte råd. Mitt äldre syskon som var i början av tonåren trivdes inte i nya skolan, hen klarade inte av situationen alls och hamnade i dåligt sällskap. Mitt syskon slussades runt på olika behandlingshem och vi i familjen tvingades gå i påtvingad psykoterapi på BUP i bästa 90-tals anda. För den som är osäker på vad psykoterapi är för något, går det bra att googla Thomas Quick. Det är så dumt, vi hade varit hjälpta av ett socialbidrag, men det gick inte. Dyra psykologer fanns det pengar till dock.

En augustidag 2004 ringde pappa mig och berättade att han betalat den sista elräkningen på huset, det hus som kronofogden övertog 12 år tidigare.
Det finns säkert åsikter och tankar kring hur vår familjs ekonomi kunde skötts på bättre sätt, men det spelar ingen roll! Vi var barn och vi barn drabbades, det sociala skyddsnätet fanns inte där för oss. En ska komma ihåg att mina föräldrar hade ett lån på ca 200 000kr och hästar, det var allt. Vad är det jämfört med dagens lån? Situationen idag med att folk lånar upp på huslån för att renovera och konsumera är ruskigt lik den som var på 90-talet och jag hoppas verkligen att likheterna stoppar där och att det inte slutar på samma sätt.

Hela den här historien har naturligtvis påverkat mitt ekonomiska tänk, både på gott och ont.
Jag hade gärna sluppit att ta huslån och tycker att priserna idag är horribla. Men vi har ju vår dröm om huset på Ön och vi tänker gå in i en husaffär med goda marginaler.  Beträffande sparande har jag varit rädd att "alla pengar ska försvinna" och knappt vågad fondspara. Det är ett emotionellt, ologiskt beslut och börjar bli patetiskt med tanke på att jag har konto i Swedbank (där en betalar för att spara pengar). Tack och lov har jag konto i Norge med sparänta på 3%. Jag funderar även på att byta bank till handelsbanken som enligt flera är den minst dåliga storbanken. Har även bestämt mig för att börja spara i olika sparformer för att på sikt få högre avkastning.

Det var min historia, tack för att du läste.

Ändrade boutgifter

Nämen hallå!
Bloggpausen berodde på spontanflytt kombinerad med kraftig förkylning och långa arbetsdagar. Tid fanns verkligen inte för bloggen.
Det var är i hyreshuset i Norge som det med kortvarsel blev ledigt en billigare lägenhet, visserligen bara 400kr men många bäckar små. Jag agerade blixtsnabbt. Det gick till så att jag kom hem vid 21 tiden en tisdag och i trapphuset mötte jag hyresvärden som berättade att min granne hastigt hade flyttat. Jag skulle åka till Sverige på lördagen och var därför tvungen att få flytten klar tills dess. Tänkte att det ändå var hyfsat med tid. På onsdagen vaknade jag upp med en dunderförkylning och på kvällen upptäckte jag att nya lägenheten stank av cigarettrök. Resten av veckan släpade jag mig till jobbet för att sent om kvällarna städa ut min lägenhet OCH torka av väggar och tak i den nya för att få bort röklukten.

I Sverige har det gått trögt med downsizingen men det verkar lösa sig det också *håller tummarna*. Det är ju hyran i Sverige som är det verkliga problemet. Om allt går som det ska har vi snart bytt till oss en mindre lägenhet som är 2800kr billigare.

Min förkylning håller i sig så jag vill flagga för att det kan ta några dagar innan bloggandet kommer igång igen.

Ka-tjing, ka -tjing! Hörs snart igen!

måndag 2 februari 2015

Dyra, ytliga utgifter

Kosmetika

En sak som jag lägger hutlöst med pengar på är kosmetika och jag finner det nödvändigt. Jag hade gärna avstått för det tar tid att måla på. Det är smickrande om folk tycker jag är snygg men det är inte därför jag sminkar mig. Jag anser nämligen att det är fullt möjligt att vara snygg utan smink. För mig har det praktiska orsaker.

Sedan flera år har jag psoriasis, området som är drabbat har med tiden flyttat på sig. När jag var yngre var det på knäna, sen flyttade det upp mot magen och för ca två år sedan fick jag fläckar i ansiktet. Själv har jag inte så stora problem med fläckarna, jämförelsevis finns det de som har det värre. Mina fläckar fjällar inte så mycket och kliar inte särskilt. Men! Mitt jobb bygger mycket på kommunikation, det är otroligt viktigt att folk lyssnar på vad jag säger och inte sitter och funderar på vad det är jag har i ansiktet. Folk funderar, så bara är det! Jag vet det, för jag får frågor. Det är inte elakt, tvärtom, många vill vara hjälpsamma och komma med tips och råd. Problemet är bara att det tar fokus från det jag vill förmedla och det går ut över jobbet.

Innan psoriasisen förflyttade sig till ansiktet använde jag inte smink till vardags och om jag hade det till fest så köpte jag billiga sorter. Idag köper jag betydligt dyrare, för jag behöver puder och foundation som täcker. I de produkterna är det pigmentet som kostar, ju mer pigment desto dyrare blir det. I en del reklamer pratar de om foundation som är transparent, men det är en finare omskrivning av att den innehåller mindre pigment. Jag är otroligt nöjd med mitt smink, det döljer fläckarna effektivt och jag är glad att det finns smink att fuska med.

Dyrast är pudret, en puderdosa kostar ca 430 kr. Jag har inte haft riktig koll på hur fort den tar slut men nu sen jag började med kassabokföring på bloggen så får vi ju reda på det så småningom.

Avslutningsvis vill jag betona att psoriasien i ansiktet inte är ett problem för mig. Den kommer flytta på sig av sig självt.






Kassadagbok vecka 6

Måndag 02 feb -15
Flygbuss: 90
Tomat: 20
Mjölk: 16

Baguette: 59
Vatten: 29

Tisdag 03 feb -15

Onsdag 04 feb -15

Torsdag 05 feb -15

Fredag 06 feb -15

Lördag 07 feb -15

Söndag 08 feb -15

söndag 1 februari 2015

Kassadagbok vecka 5

Måndag 26 jan-15

Tisdag 27 jan-15
Läkarbesök: 200

Onsdag 28 jan -15

Torsdag 29 jan -15
Krossade tomater: 6
Grönsaksbuljong: 18
Gräslök:9
Lingongrova bröd: 19
Linser: 13
Plastkasse:2
Potatis:5
Purjolök:7
Yoghurt: 19
100 Kr

Fredag 30 jan-  15
Kosmetika, puder: 430

Läkarbesök: 200

Lördag 31 jan-15

Söndag 01 feb-15
Broccoli:16
Hushållsost:97
Plastkasse:2
Mjölk: 10
Ägg: 24
Riven ost: 24
171

Totalt vecka 5: 1101kr



onsdag 28 januari 2015

Veckosammanfattning vecka 5

Snålaste
Har sagt upp TV-licensen i Norge. Fjärrsynsapparaten  köpte jag i oktober och har bara tittat på den två gånger. I veckan kom avgiften på 1377kr med tidigare inbetalning om 200kr samt inköp på 500kr kan en säga att det var dyr tittning.


Miljövänligaste
Inget att skryta med

Oförutsedda utgift
1)Tog en flygresa med ett annat flygbolag än jag brukar. Jag trodde kaffet som serverades var gratis, så döm om min förvåning när det kostade 25kr.

2) Skulle på kurs där lunch ingick. Mitt plan blev försenat och det innebar att jag missade maten, blev tvungen att köpa en baguette för 50kr.

3) Missade tåget hem och blev sittandes tre timmar på tågstationen, köpte mat för 80kr.

Skandal
1)Trots att jag för flera månader sen insåg att min väska blivit mycket sliten, har jag inte köpt en ny. Den föll isär och jag blev tvungen att köpa en ny för 600kr! Det fanns bara en väskaffär i området och utbudet var inte stort, men vad skulle jag göra.
Det här är ett återkommande problem för mig. Jag gillar inte att gå på "shopping" utan går och handlar då jag bestämt mig för att köpa en sak (vid de besöken kan det dock följa med impulsköp som inte var på handlarlappen). Tyvärr skjuter jag ibland problemen framför mig och då kan det bli förfärligt dyrt, när jag till sist blir tvungen att köpa nytt.

2) I samband med att väskan gick sönder trillade mitt läppstift ut på en ohygieniskplats (på golvet till en offentlig toalett). Använder smink varje dag men trots det har jag bara ett läppstift. Stressade in på Kicks för att köpa ett nytt, hade bara 10 min på mig att välja. Expediten gjorde sist bästa för att hitta ett bra men jag är väldigt petig med färgen. Kände mig jäktad och hittade själv ett som överenstämde med mitt förra stift. Det var först på kvällen som jag fick syn på att det var ett märkesläppstift jag köpt, till hutlösa 355kr!
Köper läppstift max en gång om året så efter en hel del ångest så har jag landat i att det ändå inte var så farligt. Nu tänker jag ändå bättra mig på att planera inköp mer, att t ex ha ett läppstift i reserv. Med god tid hade jag säkert hittat ett  bra stift för under 60kr.

Klipp
Grubblerier....om en person drar sitt bonuskort för flygresor på biljetter som bekostats av dennes arbetsgivare, är det ok?





onsdag 21 januari 2015

Kassadagbok vecka 4

Måndag 19.01.2015

Tisdag 20.01.2015

Bröd: 31
Ost: 56
Yoghurt: 26
Halstabletter 2pkt: 49
Väska: 600 (!)

Onsdag 21.01.2015

Färdigsallad: 69
Plastpåsar till flyg: 20
Lypsyl: 24

Torsdag 22,01.2015
Läppstift: 355
Necessär: 80

Fredag 23.01.2015
Baskläder KappAhl: 566

Lördag 24.01.2015
Baguette flygplats: 49

Söndag 25.01.2015
Kaffe på flyg: 25
Smörgås + dryck tågstation: 80

Totalt vecka 4: 2030

söndag 18 januari 2015

Veckosammanfattning vecka 3

Snålaste
 Har inte varit uppfinningsrik tyvärr.

Miljövänligaste
Tog med en "doggie bag" från restaurang. Jag tycker inte om att kasta mat, särskilt om det är kött (då har någon dött i onödan). Det är ingen hejd på portionsstorlekarna när en äter ute, jag tycker de blir större och större. I Sverige brukar det lösa sig enkelt då min sambo mycket diskret snor åt sig det jag inte orkar äta upp, men nu när jag är i Norge får jag klara mig själv. Igår var jag på Kina restaurang och beställde klassisk maträtt, kyckling  och cashewnötter typ. Tillbehör ett halvt kilo ris. Följer nyårsdieten lite halvhjärtat och anpassade intaget efter den, så det blev en hel del mat kvar.

 I många länder är det inga konstigheter att be om att få ta med sig resterna hem, men i Sverige tror jag nästan att det är tabu? Undrar varför det är så? Jag har provat att be om mindre portion redan vid beställningen men ibland händer det att det blir konstig reaktion då också. En gång på pizzerian bad jag om att få pizzan i barnstorlek, då trodde de att jag fikade efter att betala barnpris. Värst är ändå McDonalds. Om en beställer mindre stripsportion än vad som ingår i menyn kostar det mer! Nu äter jag inte McDonalds ofta men det händer. En gång blev jag nästan idiotförklarad av restaurangbiträdet, förstod jag inte att det blev dyrare? Jag tycker inte att jag är dum, att kasta mat känns bara så fel.

Idag har jag åter njutit av kinamaten. Av ris och sötsur sås finns det mycket kvar, dessutom vad det en massa grönsaker i riset så det funkar som lunch imorgon också!

Oförutsedda utgift
Tappade mitt busskort, som tur var blev det upphittat men det tog några dagar innan det kom på posten. Jag fick åka buss med kontanta pengar och då kostar det 33kr enkel resa att åka till jobbet! Busskortet ger 20% rabatt.

Skandal
Som jag nämnt tidigare har jag varit ur fas. Tappade kollen helt på utgifter och saldo. Gick helt tom på lönekontot! Jag vet inte när det hände sist, jag brukar ha minst ca 2000 kvar av lön när den nya kommer. Har fasta dragningar till sparkonot så sparandet har inte blivit lidande. Hur eller hur så är det inte kul att vara helt pank, usch! Som tur är har vi ett gemensamt buffertkonto som jag lånat av, det kändes inte helt bra då de pengarna faktiskt är till oförutsedda utgifter. Min sambo blev givetvis mäkta förvånad men det var ändå helt ok att jag nallade av bufferten.

Klipp
Har varit dålig på det också. En dag i framtiden;

...jag har väldigt många miljoner och anses som en riktig pionjär i sparbloggsvärden, alla är överens om att jag är väldigt rik och väldigt lyckad. Miljonär innan 30 framstår som ren amatör jämfört med mig. Det bryr jag mig inte så mycket om där jag sitter under ett parasoll med en drink, på en måndag för jag är ekonomisk oberoende och behöver bara jobba när jag vill.

....då ska jag bläddra i Den ekonomiske dyslektikerns bloggarkiv och skratta gott hur tokigt det kunde bli i begynnelsen. T ex januari 2015, då buffertkonton länsades och snålande uteblev. Även fundamentalistiska sparare är barn i början, kommer jag tänka.




torsdag 15 januari 2015

Ur fas

Det har varit mycket på alla plan, privat, jobb och hälsa. Alla dessa grejer har gjort att både sparande och bloggen blivit lidande. Jag hoppas komma igång med kassadagboken snart men just nu orkar jag inte!

Privat
Vi söker med ljus och lykta efter en billigare bostad. Det börjar kännas hopplöst.

  • Vi står i hyreskö men det leder ingen vart (vi har aldrig gått ur kön). Vi får mest erbjudande om större lägenheter för vi bor i en studentstad så de mindre lägenheterna är det lång kö till.

  • Har haft en bytesannons på blocket sedan bloggstarten. Vi har fått många oseriösa svar, folk har önskemål om att lägenheten ska ha:  kakelugn, balkong med havsutsikt, hiss och en takhöjd på över 2,80. Att deras egen 2-rummare i hyreshuset från 62, både är mörk och har oskälig hyra är inte relevant.

  • Trots farhågor om bostadsbubbla så har vi sneglat på bostadsrätt. Vi tänker att även om bostaden går ned lite i värde före vi hinner sälja, så gör den låga månadskostnaden att vi ändå gör vinst på affären. Personligen är jag rädd för att göra en "Wilderäng" men min sambo tycker att med den lägenheten vi har nu ( 9000 kr/mnd) gör vi värsta förlustaffären. Tyvärr har vi sett att budgivningarna i vår lilla stad med hundra tusen medborgare, har gått helt bananas. En tvåa som för fem år sedan kostade 350 000 budas idag upp till 600 000. Då jag är i Norge har min sambo trampat runt på visningar. Det är ändå fint tycker jag, att vi känner varandra så pass bra att båda två inte måste gå samtidigt.
Jobb
Det har varit körigt på jobbet, minst sagt. För mig är det inget problem att det är hektiskt så länge resultaten finns där, men nu har det varit stressigt helt i onödan. På grund av bristande rutiner faller planeringen på arbetsplatsen och jag känner mig frusterad, rent ut sagt skitarg. Det är så banala saker som fallerar, sånt som inte är specifikt för min arbetsplats utan självklarheter på de allra flesta. Nu har jag dock förhoppningar om att det ska fungera bättre.

Hälsa
Jag som inte varit sjuk på hela 2014 har fått en segdragen förkylning. Jag har halsont som inte vill släppa, har inte kunnat träna och det är trist tycker jag!






tisdag 13 januari 2015

Veckosammanfattning vecka 2

Snålaste
 Inget att komma med

Miljövänligaste
Sparar överblivna A4- fyra papper och återanvänder som toapapper......nej usch, skojar bara! Däremot använder jag pappret  som antecknings/kladd papper. Alla som har en ren baksida (det är fortfarande pappret som åsyftas) lägger jag i en låda för senare användning.

Att sluta med toapapper, där går gränsen. Det kommer inte att ske. Det tycker uppenbarligen Snålcoachen också då hon skrivit följande inlägg:
 http://spardiet.blogspot.no/2014/11/favorit-i-repris.html

När jag läste Snålcoachens inlägg dök ett fruktansvärt barndomsminne upp. Jag gillar inte att raljera med kraftuttryck men detta var hemskt. Året är 1991 och jag är 10 år gammal. I en parallellklass har det kommit en ny elev som jag ganska omgående utnämner till "bästis". Efter mycket tjat och bråk övertalar jag mamma att låta mig sova över hos bästisen. Mammas motvilja grundade sig i att vi inte kände den familjen samt att de bodde på landet 2 mil från oss. Det hör till saken att jag var ett barn som lätt fick hemlängtan.

Till en början är allt jättekul. Bästisens familj är toppen. Hos dem finns det inte TV utan alla umgås, spelar spel och har det allmänt skojigt. Jag jämför surt med min familj: pappa som sitter framför Aktuellt och gapar att "nu får ni hålla truten", samtidigt som flertalet syskon är i slagsmål, hunden som försöker medla i syskonbråket och mamma som står och gapar att jag inte har övat på fiolen. Jag frestas av tanken att byta ut familjen ( hunden vill jag behålla).

Så det fruktanvärda. Allt är bra fram tills jag ska låna toaletten. Bästisen visar var den ligger och berättar samtidigt att familjen ska åka på en jordenruntresa. Det låter alldeles hiskeligt och äventyrligt jämfört med min familjs tältsemestrande i Skåne. De ska vara utomlands i ett år och tydligen är hela familjen engagerad i sparandet. Hur detta hänger ihop med toabesöket blir jag snart varse. De har slutat med toapapper och istället ska en efter toabesöket spola sig i duschen och så hänger det EN fläckig handduk att torka rumpan med. Jag kommer ihåg paniken. Ringde mamma men det var före mobilernas tid och det fanns bara  hustelefon, det gick inte att prata ostört och blyg som jag var vågade jag inte säga till mamma hur det låg till.

Naturligtvis hade mamma hämtat mig om hon vetat om toarutinerna. Istället blev mamma arg, hon hade inte alls lust att packa in bråkande syskon (plus hund) i bil och köra fyra mil t & t.
Kanske har jag förträngt det, för jag kommer inte ihåg hur jag gjorde vid toabesöket. Jag använde i vart fall inte den äckliga handuken!

Klipp
Snäll kompis erbjöd sig att hämta mig på flygplatsen (sparade taxiresa)

Oförutsedda utgift
Har börjat med morötter på jobbet (istället för kakor och godis). En skalare att ha på jobbet inhandlades.

Skandal
 Glömde handla på lördagen. Inga mataffärer inom cykelavstånd är öppna på söndagar så jag blev tvungen att handla på den dyra närbutiken

Veckosammanfattning vecka 1



Snålaste
Har börjat "äta ur skåpen". *Utan hänsyn till vedertagna kostråd har jag börjat äta upp saker som bara står och tar plats (menar givetvis livsmedel). I skafferier finns pasta i alla dess former, makaroner, spagetti, penne pasta med mera. Kruxet är dock att det är lite kvar i en del paket, för lite till en maträtt men för mycket för att kastas bort. I veckan parade jag ihop dem efter koktid. Det var kanske lite udda med en broccoligratäng innehållandes både makaroner och spagetti men det duger åt mig.

Vi har en bak glad släkting som fullkomligt överöser oss med kakor och bullar. Hittade pizzabullar från i somras i frysen och har ätit dem till frukost. Osäker på hållbarheten på pizzabullarna men de luktade ok. Jag vinner inte något LCHF pris för dessa frukostar. Poängen med denna snålhetsaktion är att använda de resurser en har  istället för att springa på ICA stup i kvarten.

*Det var före nyårslöftet....

Miljövänligaste
I samråd med huset katter beslöt vi att inte köpa raketer i år. Det blev så bökigt sist då ena katten tog sin tillflykt bakom ett köksskåp. Lång historia, men katten hade hittat ett kryphål och det gick bra att ta sig in men tydligen inte lika bra att backa ut igen (katten är något tjock om baken). Vi fick ta fram kofoten och bryta oss in till katten och därefter tillkalla snickare  för att återställa köksinredningen.

Även om det är fint med raketer så ställer det till en del för våra djur, inte bara husdjur utan även djur i det vilda blir stressade. Så är det dyrt också. Det är så bra att det blir mer vanligt med sådana där lyktor som tänds och svävar iväg utan oväsen.

På Nyår var vi i familjens fritidshus som ligger vid vattnet, på andra sidan kunde vi se fyrverkerierna och det var ju fint. Jag tycker kanske inte att fyrverkerier ska avvecklas helt men det blir så många raketer när alla och en var ska skjuta.

Klipp
Att åka till familjens fritidshus kan bli kostsamt. Skulle på kalas i krokarna kring fritidshuset, köpte en present i den lilla staden. Kom på att det varken fanns presentpapper och snöre i huset. I butiken frågar de om jag ville ha det som paket, alltså en kartong med snöre på ( ja så menar HM, Åhléns, Kappahl  med flera att ett paket ser ut ). För att slippa köpa fler attiraljer till paketet gick jag in i en annan butik och såg snäll ut. Då blev paketet inslaget för 10 kr och det tror jag blev billigare än om jag köpt en rulle presentpapper + snöre.

Oförutsedda utgift
Missade bussen hem från stan (när vi var i krokarna kring fritidshuset). Det fanns inte så mycket att göra fram till klockan 22 då nästa buss gick. Kände oss nödgade att gå till puben.

Skandal
Har såhär efter ett halvt år i Norge kommit ihåg att jag ska teckna hemförsäkring. Det kunde blivit fruktansvärt dyrt om något oförutsett skett, t ex glömd vattenkran med översvämning som följd.

söndag 4 januari 2015

Man är vad man äter?

 

Nu till det tråkiga, vikten. Jag tillhör den skara av befolkningen som går upp i vikt bara av att se på ett bakverk. För mig räcker det inte med att motionera utan precis som med ekonomi måste jag vara noga med förhållandet inkomster och utgifter. Jag är inte överviktig men väger uppskattningsvis 8kg mer än vad jag är komfortabel med. Förutom då jag varit med i Vikt Väktarna så väger jag mig inte, utan förhåller mig till om jag kommer i kläderna eller ej. Vikten lägger sig bara på magen, många i min omgivning upplever mig som smal (säger de) men det är ju för att jag är skicklig på att klä mig så att inte magen syns.

År 2010 var jag framgångsrik medlem av Vikt Väktarna. Jag tror att med min längd hade jag ca 24 Points per dag att förbruka. Under den tiden tränade jag mycket och det räknade jag inte extra Points på.  På ca 5 månader gick jag ned 10kg. Jag sprang i genomsnitt 2.5 mil i veckan samt cyklade till jobbet, en sträcka på ca 8km. När jag sprang gav jag järnet, inte som nu lunkar på löpbandet.

Kolhydrater har alltid varit en orsak till problem då jag får ont i magen när jag ätit för mycket av dem. Vill absolut inte utesluta dem helt men i och med nudlarna känns det som att de dominerar min kost.

Nu sitter jag här igen och känner att jag måste ta tag i hälsan. Har ont i min stora mage samt att jag i januari ska på fest (40 års festen) och har upptäckt att jag inte kommer i kläderna jag tänkt att ha. Känns varken roligt eller ekonomiskt att behöv köpa nya kläder för att jag gått upp i vikt.

Viktuppgången beror på för högt kaloriintag i förhållande till motion (nähä!). Här följer några möjliga faktorer till överskottet:

  • Ett nudelpaket motsvarar ungefär 7 Points, alltså en tredjedel av Points intaget på en dag. Fördelen med nudlarna är givetvis att de är billiga samt snabba att tillaga. Det går att äta det som middag och samtidigt gå ned i vikt men då måste jag hålla bättre kontroll på vad jag stoppar i mig resten av dagen

  • På jobbet finns det inte någon spis så jag brukar äta naturell yoghurt med müsli till lunch. En lagom portion borde vara 2 dl yoghurt + 1 dl müsli, men oftast har jag hällt på med råge.

  • Det har varit god tillgång på fikabröd och godis på jobbet och det har jag ätit i tid och otid. Jag har motiverat det med att det höjer blodsockret så att jag piggnar till och jag gör ett bättre jobb. Medicin mot trötthet helt enkelt. Skrivandes (på blogg) med laptop vilandes under bilringen får mig dock att omvärdera.

  • Mycket mat på lediga veckan. Jag är ju ledig en vecka i månaden. Det blir mycket socialt ätande, middagar osv. Dessutom har jag haft någons slags semester attityd så att jag har unnat mig allt möjligt. Ett glas vitt vin motsvarar ca 7 Points. Det gäller att prioritera, ett glas vin eller efterätt, inte både och.   

  • Motion. Här ser jag ett problem, jag måste få in mer träning i schemat. Det kommer bli tufft med jag ska fixa det! En vanlig dag tar jag bussen till jobbet kl.  9.00 och jag är hemma ca 19.30. Väl  hemma kokar  jag nudlar, när de är uppätna och kaffet drucket är  kl. 20.30, då brukar jag ringa samtal/betala räkningar/skicka mail etc. Efter kl.21  går jag till gymmet för att träna ca 40 min. Nu ska jag inte hävda att jag är någon slags bodybuilder, jag springer på bandet i ca 20 min och så kör jag några maskiner med  LÄTTA vikter. Jag har inte ett aktivt jobb så träningen på gymmet motsvarar hälsosam vardagsmotion.
    Målsättningen är att främst öka på löpningen och om det finns tid öka på gym träningen.

Utmaningen är att äta en mer varierad kost utan att matkostnaderna drar iväg. Jag har snålat väldigt i Norge men lyxat till det i Sverige. Jag får jämna ut det och får acceptera att matkostnaderna i Norge blir högre. Föresten ska jag försöka hitta en bra viktapp (gratis) där det går lätt att hålla koll på kalorierna.

Gott folk, där var mina Nyårslöften!