tisdag 13 januari 2015

Veckosammanfattning vecka 2

Snålaste
 Inget att komma med

Miljövänligaste
Sparar överblivna A4- fyra papper och återanvänder som toapapper......nej usch, skojar bara! Däremot använder jag pappret  som antecknings/kladd papper. Alla som har en ren baksida (det är fortfarande pappret som åsyftas) lägger jag i en låda för senare användning.

Att sluta med toapapper, där går gränsen. Det kommer inte att ske. Det tycker uppenbarligen Snålcoachen också då hon skrivit följande inlägg:
 http://spardiet.blogspot.no/2014/11/favorit-i-repris.html

När jag läste Snålcoachens inlägg dök ett fruktansvärt barndomsminne upp. Jag gillar inte att raljera med kraftuttryck men detta var hemskt. Året är 1991 och jag är 10 år gammal. I en parallellklass har det kommit en ny elev som jag ganska omgående utnämner till "bästis". Efter mycket tjat och bråk övertalar jag mamma att låta mig sova över hos bästisen. Mammas motvilja grundade sig i att vi inte kände den familjen samt att de bodde på landet 2 mil från oss. Det hör till saken att jag var ett barn som lätt fick hemlängtan.

Till en början är allt jättekul. Bästisens familj är toppen. Hos dem finns det inte TV utan alla umgås, spelar spel och har det allmänt skojigt. Jag jämför surt med min familj: pappa som sitter framför Aktuellt och gapar att "nu får ni hålla truten", samtidigt som flertalet syskon är i slagsmål, hunden som försöker medla i syskonbråket och mamma som står och gapar att jag inte har övat på fiolen. Jag frestas av tanken att byta ut familjen ( hunden vill jag behålla).

Så det fruktanvärda. Allt är bra fram tills jag ska låna toaletten. Bästisen visar var den ligger och berättar samtidigt att familjen ska åka på en jordenruntresa. Det låter alldeles hiskeligt och äventyrligt jämfört med min familjs tältsemestrande i Skåne. De ska vara utomlands i ett år och tydligen är hela familjen engagerad i sparandet. Hur detta hänger ihop med toabesöket blir jag snart varse. De har slutat med toapapper och istället ska en efter toabesöket spola sig i duschen och så hänger det EN fläckig handduk att torka rumpan med. Jag kommer ihåg paniken. Ringde mamma men det var före mobilernas tid och det fanns bara  hustelefon, det gick inte att prata ostört och blyg som jag var vågade jag inte säga till mamma hur det låg till.

Naturligtvis hade mamma hämtat mig om hon vetat om toarutinerna. Istället blev mamma arg, hon hade inte alls lust att packa in bråkande syskon (plus hund) i bil och köra fyra mil t & t.
Kanske har jag förträngt det, för jag kommer inte ihåg hur jag gjorde vid toabesöket. Jag använde i vart fall inte den äckliga handuken!

Klipp
Snäll kompis erbjöd sig att hämta mig på flygplatsen (sparade taxiresa)

Oförutsedda utgift
Har börjat med morötter på jobbet (istället för kakor och godis). En skalare att ha på jobbet inhandlades.

Skandal
 Glömde handla på lördagen. Inga mataffärer inom cykelavstånd är öppna på söndagar så jag blev tvungen att handla på den dyra närbutiken

5 kommentarer:

  1. Hahaha, jag döööör vilken rolig historia! "EN fläckig handduk", haha.

    Men jag fortsätter att upprepa min eviga fråga - vad är det med sparare och toapapper?
    Vi är en familj på fyra personer och jag upplever verkligen inte toapapper som någon av de större kostnaderna i hushållet. Kött är dyrt. Ost är dyrt. Tvättmedel är dyrt. Diskmedel är dyrt. Varför får toapappret alltid bära skulden? Personligen skulle jag hellre sluta äta ost i ett år, än att torka mig i rumpan med en fläckig familjehandduk. Men det är ju jag det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knäppt är vad det är! Jag tror det måste vara en fix idé.

      Radera
  2. Haha vilken underbar story. Ok kanske inte för dig där och då, otäckt men roligt samtidigt! Umgicks ni något mer eller blev du avskräckt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och lov åkte de iväg på jordenruntresan, så jag slapp "göra slut".

      Radera